Kontrafagott är ett ovanligt instrument som nästan alltid ägs av orkestrar. Den är 4,5 meter lång utan ess och väger ca 15 kg. Den har många skarvar som kan läcka luft och ett otal överföringar och förbindelser som kan ställa till trassel. Eftersom inget vatten förs vidare från esset och den första ”halvmetern” är det i regel inte så mycket problem med putorna. Däremot är det inte ovanligt att mekaniken är böjd och glapp och att kork och filt saknas.
Jag har vid ett tillfälle förlängt två klaffar för att underlätta fingersättningen åt en kvinnlig fagottist. Vi fick aldrig möjlighet att lära oss laga kontrafagotter under min studietid i England. Men tack vare den breda och grundläggande utbildningen kunde jag överföra de kunskaper jag fått om fagotter även till kontrafagotter.
Fagotten är vanligare, den är 2,20 meter utan ess och väger ca 7 kg. Den är nästan alltid tillverkad av lönnträ och sedan betsad och lackad i 11-13 lager (kontrafagotten likaså). Ett inte alldeles ovanligt problem med fagotter är att de ruttnar längst ned i stöveln, vilket beror på långvarig vanskötsel, men det går att åtgärda. Andra vanliga problem är dåliga putor, böjd mekanik, skadade tonhål och läckage genom trät. När träskruvar har slitits rakt ut eller pelare fått ett kraftigt slag och trät blivit skadat kan det vara nödvändigt att borra upp hålet och plugga igen med nytt friskt trä.
Det händer då och då att korktapparna går av, i regel på tenordelen. Detta beror oftast på slarv och ovarsam hantering, men det går att laga tillfredsställande.
© 2010 clara.ord - informationskonsult