Lärlingstid och vidareutbildningar

Efter tre intensiva och lärorika år vid Newark Technical College var jag redo att gå ut i världen. Men att teori och praktik inte är samma sak uppenbarade sig när jag började min ettåriga lärlingstid hos Daniel Bangham i verkstaden Wood, Wind & Reed i Cambridge.

Att under Daniel Banghams ledning få tillämpa de kunskaper jag fått vid Newark Technical College kan inte värderas högt nog.

1988 återvände jag till mina hemtrakter och startade min egen verkstad, Träblåsverksta’n, i Gamla Linköping. Men min önskan att fördjupa mina kunskaper slutade inte här. 1994 fick jag en inbjudan att vidareutbilda mig hos Lorée, en oboetillverkare i Frankrike. Det var oerhört lärorikt att under en kort men intensiv period få arbeta enbart med oboer och engelska horn. Likaså var den tyska tillverkaren Schreibers inbjudan att tillbringa en vecka i deras fagottfabrik 1996 mycket välkommen.

Mest spännande och den allra största utmaningen var ändå mina veckor i Japan, hos flöjttillverkaren Muramatsu. Inte minst var den japanska kulturen en upplevelse! Men nyttigast var naturligtvis att under sammanlagt åtta veckor, åtta timmar om dagen, sex dagar i veckan arbeta med Muramatsu-flöjter. Att sätta Muramatsu-putor kräver en extra dos tålamod och en speciell teknik som tar tid att lära sig. Tvärflöjter blir dessutom med åren ganska slitna och kan behöva rätt så avancerade mekanikreparationer. I Japan fick jag chansen att finslipa mina kunskaper även i detta.

Ännu efter mer än 20 år som träblåsreparatör dyker det hela tiden upp nya problem att lösa och nya saker att lära sig, vilket är mycket stimulerande.

> fortsätt till Varför instrumentreparatör? Är det inte svårt?
< gå tillbaka till Diplomerad träblåsreparatör

© 2010 clara.ord - informationskonsult